En liten promenad på Orsasjön i -24 grader C, det “varmaste” idag.
På vägen hit igår, krånglade kylan och värmen i bilen.

Mätt och nöjd efter en Calzone Special på den trevliga lilla pizzerian i Storfors (rekommenderas!!) och halva resan avklarad, var det dags för krångel.
Strax före Filipstad fick jag temperaturvarning – in på närmaste mack – Statoil.
Där har jag varit på äventyr förut, bl a tappat Zandi som travade iväg ut i stora korsningen…

Nu var det dags att fixa fräsch glykol, fast det var väldigt mycket i systemet.
Vila och urtagning samt påfyllning, pappskivor framför kylaren så gott det gick att få dit något över huvud taget, och iväg igen.

Hann bara någon mil, så fick jag varning igen.
SUCK! 20 mil kvar till resmålet och -22 utanför…
Stannade till på närmaste P-ficka. Väntade, startade, såg OK ut, men hann inte av fickan innan temperaturen gick för högt igen…

Måste ju fortsätta om än sakta – har ingen lust att stå vid en vägkant “i skogen” en så kall natt.

Strax därefter stabiliserade sig temperaturen – äntligen!

Temperaturen i motorn alltså!

Jag var ordentligt klädd, för värmen i kupén fungerar inte som den ska. Tanken är ju att bilen snart ska bytas, så vi kostar bara på säkerhetsdetaljer som lyse.
Fast så här års kanske kupévärme också kan kallas säkerhet…
Sista timmen var det aldrig över -22 grader utanför bilen.
Inuti satt jag som sagt ordentligt klädd men jag bredde ut skoteroverallen över benen, för jag ville inte gå ut och klä på mig mer. Kupétemp? 0 till +1grad.

Varm om ryggslut, rumpa och mage, men kall om fingrar och fötter.

Äntligen framme på Näsets lantgård vid 20:35

Varggyllens Edwin till er tjänst!!

Edwin var redan inne så Zeiki, som nästan aldrig är inomhus, fick genast sällskap…
Trevligt att träffa Malin också, vi har inte setts sedan Siberian husky-dagarna i maj.

Hundsnack och färsk mjölk blev det en del, innan det var nattedags.

Somnade och sov trots “stressen” av att resans huvudsakliga syfte inte infunnit sig…
Men FY! termometern visade -29 grader. Jag har blivit en sådan “fryslort” på senare år.

Inga sura miner från Zeikis sida, men inget hände innan Edwin följde Malin, Erik och alla hundarna upp till Grönklitt för ännu en dag med turistkörning.

Jag gick faktiskt in på Facebook för första gången på flera månader, hade nämligen fått ett meddelande från en “urgammal skolkompis” och ville veta mer.
Kände mig trött och riktigt lat, men fick något litet uträttat ändå.

Tog en härlig promenad vid lunchtid – bilderna överst här.
Vi gick på sjön med rätt knepig is, knepig men också vacker:

Solen stod lågt och gav Zeikis päls en extra fyllig färg. Försökte förgäves få denna min följsamma lilla jycke på tillräckligt avstånd och vinkel för en snygg helbild…


Vi gick “iland” igen och tog en sväng runt på gården.


Gamle alaskan huskyn Storm med sina lättflytande vargakliv kom ikapp och uppvaktade flitigt en inte helt ointresserad Zeiki – vi fick ta vår tillflykt inomhus!

Här är han igen, killen som vi är här för att träffa.

Han kom hem med matte Malin efter en fin dag i Grönklitt. De hade haft sol och -10 grader.
Inget “hände” och bonden gick ut för att mjölka. Jag lade in i värmepannan ännu en gång…
Satte mig vid datorn för att lyssna ikapp Radioföljetongen i P1 och söka efter adresser.
Avsnittet på radions “Lyssna igen” gick vidare in på vargar(!) Gråtass och andra benämningar…

Plötsligt pep det till ordentligt i hallen
Jag skyndade dit och tänkte: Äsch, nu har jag inga öronproppar i fickan!
De stod vid ytterdörren och jag böjde mig med för att stötta den ovana – ingen klocka, måste hämta, och kameran med.

De stod kvar i “påklivningsläget” så jag hjälpte till att kliva runt. Man vet ju inte hur lång hängning det blir. Visste dock med säkerhet att jag inte var sugen på ett utomhusmöte.
Det blev en halvtimme med lugna hundar, som kondensdroppade från sina tungor.

Äntligen!
Nu är det bara att hålla tummarna och vänta…
“Loving feet”

BILDUPPLADDNINGEN KRÅNGLAR – fortsätter en annan stund…