Blog Image

IGAIS tassavtryck - Nytt och Noterat

Vill lämna några avtryck då och då, när "andan" faller på...

...och om "tiden" infinner sig samtidigt så...

TEMA: Solvargar och deras namn

Hund-Nytt Posted on 2010-06-06 10:14

Jag är väldigt förtjust i denna lilla varelse…Lissel, Lilla Guldklimpen – Glädjespridaren – Framtidshoppet

…och den härSimon-Ernest, Polarfararen

…och den härZemljan, Nordlandet med sina tre större öar – två på hjässan, en på ryggen

…och den härZeiki, Solvargen själv

och den härSirius, den Store Stjärnan som leder dem alla i rätt spår

Känns som om hundlivet börjat på nytt, efter chock och besvikelser de föregående månaderna.

Jag har börjat att gräva för dräneringen.Inlandsisen har jobbat för mig, för berghällen följer planeringen.
Grävarlusten är oemotståndlig.

Med lite tekniska hjälpmedel, som nosgrimma på tre stora bestar,
kan jag promenera lättvindigt med hela gänget.
Jag slipper att hålla disciplin för att inte behöva ha ont i höfter, ryggslut och armar efteråt.Promenadlusten har ökat med besked.

Här syns vi allihop – Tack till grannen som tog bilden.

Vi har börjat på valpkurs för att se andra hundar som vi inte ska bry oss om.
Samuel och Lissel har en speciell relation.
Med lite assistans, blev deras första inkallningsövning såhär.Ingen av dem har tjyvtränat på detta.

Fast före teoripasset hade matte gått med både Lissel och en Norton.
Norton är redan över sju månader, men behöver denna aktivitet i allra högsta grad.
Passivitets- och störningsträning med tillägg av trevlig samvaro och nya infallsvinklar.

ENERGIIIII!!!!!
Rätt så söt, tycker matte…Lilla söta Fröken Fräken i närbild,

och i vila…Teoripass med fika för mattar och hussar, är vila för de valpar som kan koppla av.
Jag har dock aldrig sett en sådan “platt” husky förut.

Med svansen rakt upp knallade lillan upp för sina första trappor, eller på rullstolsrampen av öppet stålgaller med för den delen, in i klubbhuset.
Jag är helt fascinerad av mentaliteten i denna kull.
smiley

Vi pratade om belöningsmetoder.
Ute klättrade våra söta små tvåbenta på bruksklätterstegbron – vet inte vad hindret heter…

Ute igen körde vi alltså inkallningen som syns överst.
De gillar verkligen varandra, de här två.
Så fick även Hedvig “träna” lite med Lissel.
Gissa hur många valpar och ungar som sov gott denna natt!

Här syns min favoritutsikt i en lite annan vinkel.
En annan kväll än kurskvällen visserligen, med från samma vackra vecka.
Så även denna variant, några timmar senare.
Går bara inte att vara deppig längre, med all inspirerande kraft som strålar över mig.

KRAM och TACK till er alla, som tröstat och peppat under en jobbig period i mitt hundliv!



Valparna 10 dygn

Hund-Nytt Posted on 2010-03-10 21:26

Tiden går fort… = utvecklingen går snabbt,
när man är hundvalp.

På tio dygn har de i princip fördubblat sin vikt.
Ögonen börjar öppnas, så nu blir de ju ännu sötare.
Ettan: —– 916g —– (459)

Isbjörn: – 1130g —– (513)

Tigern: —- 915g —– (499)

Fyran: —– 720g —– (337)

Bamsen: – 1180g —– (601)

Hela högen i halmen, som inte blir undanskuffad längre när de kan kravla ovanpå


—————————————————————————————————–



Valparna 1 vecka

Hund-Nytt Posted on 2010-03-07 21:58

En vecka har gått. Valparna växer med besked.
Zeiki mår till synes gott – idag kunde hon äntligen ägna sig en stund åt sig själv.
Efter koppelrastningen “bad hon” om att få gå ut i hundgården en stund.
Naturligtvis passade vi på att fotografera valparna då. Kommer på valpsidan senare.

När Zeiki kommit in igen, stack mamma och Samuel ut på en slädtur.
På det slagiga skoterspåret sa jag att vi måste vara mjuka i knäna.
Samuel svarade snabbt:
Du menar att vi ska vara som fjädring, då!
Det var ju enkelt att få en så fordonsintresserad och medveten codriver…
Här har vi vänt vid vägänden, en öglevändning

Han har inte stått bakpå eller ens suttit med i släden på några år.
Det var inte några som helst balansproblem, inte ens i 90-graderssvängarna.
Grabben till och med bromsade när han skulle, som om han var van vid detta nya.

Imponerad är jag, minsann!
Sista biten av vår 8km långa tur, fick Samuel köra själv. Vänta först till lämpligt avstånd.
Jag sprang alltså i förväg och fotograferade, förstås…
Skaplig fart
Grabbarna kör lite eftersnack

Så gjorde vi ordning i valpstallet


Zeiki gick självmant till stallet, hon måste ha känt vår vittring och ville kolla vad vi gjorde.
Ettan var ju några timmar med henne där på födelsedagen, i väntan på fler…
Kanske ville Zeiki se om det fanns någon glömd valp kvar – hemska tanke!

Efter inspektionen, gick vi in och packade de små…
…eller små? 1002g vid en veckas ålder är inte så smått! – “Bamsen”

Pysselpysselpyssel…Detta är ingen amerikans sida*, så här ser ni mjölkbaren, 7 fyllda juver.Så gott om plats, att man kan få ett eget hörn i samma rum…

Isjörnens nos börjar få mörka prickar, alltså INTE bruna!
Detta kan nog bli en läckerbit.

Nu får Zeiki och valparna gott om plats att vistas på. Taket på valpstallet skottade jag av häromdagen. Det blev väääldigt stora högar nedanför.


Till sist en härligt påminnelse om kommande årstid:
Gjord av en Lena som dessutom är duktig på att sjunga.



En ny generation…

Hund-Nytt Posted on 2010-03-01 12:21

Här är de alla fem nykomlingarna, Edwins och Zeikis valpar.
Men vi tar det ifrån början…

Valpkullen var beräknad till 3/3 +- 3dygn.
Jag hade grovstädat valpningsstallet och skulle dammsuga (med “GROVIS-filtret” på) efter hundmatningen på söndagen.
Jag hade tagit temperaturen på Zeiki både på fredagen ( 37.9) och på lördagen (37,5) och sett att en första nedgång kanske var aktuell.
Nydatorn var installerad och internetbanken fungerade igen…
“FOTO-mappen” var skrivskyddad för andra användare än mig själv och kameran var tömd och batteriet laddat. Allt i beredskap inför kommande valpningsvecka.

Strax innan jag skulle ut med söndagsfrukosten såg jag genom fönstret att Zandi hoppade ivrigt på nätet mot Zeikis hundgård. Jag delade på systrarna för några dagar sedan…
Kanske var det den oönskade strykarkatten som smög omkring igen.

När jag kom ut var Zandis pipande och gallerskallrande hoppningar helt överröstande alla tänkbara småljud. Zeiki syntes inte till, så jag gick runt till hennes kojsida (inne i carporten) bara för att höra fortsatta pipanden.
!
REDAN!!!

Kojans sovrumsdel har en lucka som matte kan öppna…
Javisst, där låg det en valp och kravlade.

Lika bra att de börjat på egen tass, så pirriga matte inte var där och stressade i onödan.

Snabbt slängde jag till de andra deras frukost. Matvraket Zandi var vääääldigt konfunderad och kunde knappt börja äta i sin iver att kolla vad som pep inne hos syrran.

Snabbt ivväg och fixade nödvändig dammsugning i valpstallet och avtorkning inuti valplådan.
In med fin halm ifrån Näset/ Orsa.
Klädbyte till nytvättade skoteroverallen och rengjorda skoterstövlar/ handskar och mössa.
Jag lyfte fram valpen och kunde glatt konstatera att det var åtminstone EN tikvalp i Zeikis kull.
När jag gick tvärs över gårdsplanen med Zeiki i koppel och bar valpen i ena handen, kom resten av familjen hem från en åktur.

Zeiki fick övertalas att stanna i den för henne nya lådan, men efter några minuter lade hon sig lugnt tillrätta. Jag informerade de närmaste supportrarna inklusive Malin, att det var på gång.

Tippat antal valpar: åtmionstone fyra.
Önskat antal 2H+3T för att jag skulle få några tikar all välja på.
Tingat antal var däremot 3+2.
Obligatorisk vägning av Nr1 – 459g (rörelsen svajade till 461g)

Tiden gick och Zeiki var oväntat lugn.
Tryggt lugn eller bedrägligt lugn, det var bara frågan.

Vattnet gick på nästa valp, men inget hände.
Ettan hade ännu inte diat, så det kändes lite jobbigt när jag kände att hon blev svalare än mina händer.
Ute var det strax över 0 grader och i valpstallet inte mycket mer.

Jag kände valpen inne i födselgången – jodå, hinnan var väck från nosen.
Måtte nu inte moderkakan lossna innan valpen verkligen är på väg ut, för då upphör syresättningen…

Timmar gick och jag kände oron, som stört mig ända sedan parningsresan, lade på ordentligt. När jag kände ännu en blåsa bredvid den nakna nosen, kände jag bara att någon stockning i valputförseln ville jag inte vara med om. Det kan få sorglig utgång, inte bara för valparna.

Jag ringde till Djursjukhuset JOUR men kunde bara lämna meddelande så länge.
Ringde vår vaccinationsveterinär Mila, som jag kunde nå privat, för att få lite moraliskt stöd.
“Med den erfarenheten (6e kullen) du har…” “Nä, känner du så, ska du ju åka in…”
“Jag skulle ha åkt in…”
Och jag började göra iordning vad som skulle med – matsäck – våg – försäkringsbesked…

Utanför valpstallet och utom hörhåll för Zeiki exploderare oron i sinnet.
Nu blev det brått, så när JOUR ringde tillbaka var det bara lastningen kvar.
37 km på halkiga vägar in till Jönköping…
Vi var framme strax efter klockan 15.

Tjocka go’a fällar att ligga på.

Vägning (20,2kg) och en liten undersökning och så blev det röntgen. Den här gången kunde jag ju vara med på röntgen.
Min förra valpning avstod jag strålningsrisken pga en märklig känsla om att jag själv “hade något på gång”. Nio månader senare föddes Hedvig, så det stämde allt.
Hedvig hamnade i magen på onsdagen-torsdagen och valparna föddes sedan på måndagen.
På den här bilden kan nog även en amatör räkna till fyra valpar.
Det visade sig att Nr2 tagit sig en bra bit framåt utgången.
Längst in ligger en kraftig ryggrad med huvudet åt baklängeshållet.
Jag kände ju två valpar röra sig långt ned, en på var sida om magen, några dagar tidigare.

Eftersom förlossning var nära förestående, fick Zeiki värkdrivande och ganska snart komm Nr2 ut.

Nr2 hane – beige med vita tecken – 513g – en skaplig bit, alltså

Klockan gick vidare.
Vi var ut på en joggingsväng på bakgården.
Zeiki ålade lustfyllt i snön, skönt att svalka sig lite.
Utsikten i kvällen
Men när vi efter åtta minuters utflykt kom in igen, var bebbarna borta!!!
Åååh, där har de gömt sig!
Såja, dags för lite fika.
Den här gången diade även Nr1 som väntat länge på mat.
Det kändes skönt vill jag lova. Hon fick även lite vätska av veterinären och blev ännu piggare.

Jag vilade också en stund där på filten, oviss om tidsåtgången.

Senare kom veterinären igen, för inget hände ju.
Jodå, nummer tre kändes.
Vi kämpade med Zeiki på bordet. Chefsveterinären Nanna fick till slut tag om och drog i en valp som kom åt att pipa och skrika i ändan på mor sin, men som satt “som berget” med resten av kroppen. Glidslem hjälpte inte…

Ja, det finns inga alternativ för tiken, utom det man väntar med i det längsta: Kejsarsnitt

Kvar i mottagningsrummet blev jag och de två förstfödda.
Här syns tydligt den ovanliga creme-beige färgen på Nr2.
Nr1 är typiskt “IGAIS-färgad” med breda vita tecken tillika “Kusin till Ylajärvis Vargtass”

Det drog ut på tiden, tyckte jag. De kom inte in med en valp i taget, som de först sagt…
Orolig…

Men, så kom det något på hjul i korridoren!!
Jag lade i de andra i den värmedyneförsedda “bubblan”
Vilken färgvariation!

Assistenterna, sköterskan Carinas vuxna barn som jobbat extra på djursjukhuset och hjälpt till vid flera kejsarsnitt, kom in och tittade ordentligt. De tyckte det var så roligt med så pigga snittvalpar. De hade bl a erfarenhet av tik med 10 valpar där bara 2 stycken klarat sig…
De beundrade skaran och fotograferade.

Jag fick ju väga och kolla igen.
Längst till vänster ovan
Nr3 – Proppen/Tigern, som lyfts ut först – hane – 499g
Nr4 – Pluttan, längst till höger – tik – 337g
Nr5 – Bamsen, som legat baklänges längst in – hane – 601g!

Femman hade sannolikt inte kunnat komma ut av sig själv.

Morsan i retur, ihopsydd och ännu mycket trött.
Detta slapp jag personligen att erfara. Båda mina barn kom ut som de skulle…

Ännu något groggy
Minstingen i mammas famn

Pysslandes igenCarina serverar en portion “Recovery” som tacksamt slickades i, både direkt och uppblaskat.
“Tigern” var på rymmen mååååånga gånger.
Han kanske njöt av att inte sitta fast längre…

Och så äntligen hemåt
Nyfikna släktingar…

Efter en del bestyr, inbärande av stora buren mm,
så vidtog en först orolig natt (jag släckte lampan halv tre) men framemot morgonen sov alla valpar tysta och nöjda.
Innan morgonronden kom…

Friskluftspaus medan matte matade övrigaIdag hade Zandi matro igen

Och här är det nu lugnt och stilla igen med nöjda små hundar.
OBS!
Morbror/storebror Sirius’ vandringspris uppe på hyllan – huskyn som springer –
BIR-pris för NSHK’s vårutställning…

Håll nu tummarna, för att de fortsätter att vara pigga små!



Äntligen hemåt

Hund-Nytt Posted on 2010-02-28 23:46

Nu ska vi packa oss hemåt från djursjukhuset, Zeiki och jag…

Kejsarsnitt blev det efter två valpar.
Med i lådan hem kommer tre hanar och två tikar, som beställt.
smiley

Håll tummarna att ALLT går bra med allihop.

Tack till Carina och Nanna med assistenter på Djursjukhuset i Jönköping!



Ändrade former

Hund-Nytt Posted on 2010-02-10 20:32

Idag har det gått 6 veckor sedan Zeiki och Edwin “firade nyårshelg”…

Det är definitivt någonting i Zeikis mage!
Hon har aldrig varit så omfångsrik tidigare.

Aptiten har ökat helt otroligt.
Vanliga portionen tar slut
och sedan gnager hon otinad FODAX-kaka.

Kollade till valprummet idag…

Håll nu alla tummar, att det flyter på lätt och fint!



Sirius x Witsi = 2 + 3

Hund-Nytt Posted on 2009-12-27 22:11

På annandag jul födde Arctic Soul Witch – “Witsi” fem fina valpar.
Witsis första kull har nyligen fyllt 12 månader (Arctic Soul Sibir-kullen)
Nu ägs hon av familjen Kiijärvi som tidigare var fodervärdar.
nr2 – T, nr4 – H, nr5 – T, nr1- T och nr3 – H

Det var alltså ett lyckat friarbesök som skedde bara två dagar efter att jag kommit hem fån min sjukhusvistelse i oktober. Stolt “Far-matt” är jag, och jag gläder mig å Sirius vägnar.
Det ska bli mycket intressant att se dessa valpar växa upp.
Mamma Witsi själv en mycket duktig spannledarhund – ledarhundstestad med hög poäng.
Naturligtvis hälsokontrollerad!
Hon har certifikat på utställning och tävlar dessutom i agility.
Det viktigaste av allt, är ett mycket trevligt temperament. En riktigt “cool” böna.

Följ gärna valparna på:
http://www.kolumbus.fi/jukka.kiijarvi/lunowa/lunowa_en.html

Jag kollade mailen när jag skrivit ovanstående.

Blev bara “tvungen” att redigera/komplettera litegrand…
Detta var vad som fanns i mailen:

Nummer 1 – tik

Nummer 2 – tik
Nummer 3 – hane

Nummer 4 – hane



Nummer 5 – tik



Norton – “en liten foschtehund”

Hund-Nytt Posted on 2009-12-19 20:34

Nu har han kommit hem, den lille Norton.

Det såg ut som ett glatt igenkännande när vi kom på besök igen.
Norton sprang fram till Classe med ett gäng syskon i följe.
Bet tag i sitt kommande koppel och drog iväg.

För att få en fin ansiktsbild, fick husse ta honom i famnen…
I en famn är det varmt och mysigt, så där kan man somna…

Såhär ser han ut när han står fint…

Lilla valphämtarburen ordentligt fastspänd i passagerarsätet – matte körde
(bilden är naturligtvis tagen i stillastående fordon)


Några timmar senare och efter en liten upptäckartur i nya hemmet blev det kvällsmat.

En liten cool kille är det, med mycket framåtvilja. Fattar snabbt.
Det ska bli mycket roligt att se honom utvecklas.



Next »