Blog Image

IGAIS tassavtryck - Nytt och Noterat

Vill lämna några avtryck då och då, när "andan" faller på...

...och om "tiden" infinner sig samtidigt så...

Hundvalpar och gammelhundar

Tankar om... Posted on 2011-07-03 13:11

Idag är det 14 år sedan Miyax Eskimo födde sina fem valpar:
Melica, Silene, Calluna, Rubus och Achillaea.

I övermorgon är det 14 år sedan Ayla Oddeye fick Hickory Blue och Jacaranda Gold.

Ett hundliv känns nästan alltid alldeles för kort.
Jag har länge sagt att hundars liv är kort för att vi ska lära oss älska här och nu och veta att ingen kan tas för given.

En efter en har dessa sju älskade hundar lämnat oss, sina ägare.
Ända tills igår morse fanns planer på att idag få åka och fira en fjortonåring med jordgubbstårta.
Det blev inte så.
En förkrossad matte ringde igår vid lunchtid och meddelade att hennes älskade Achi var på sin sista resa. KRAM Ulrika, jag vet hur det känns.
Du hade förmånen att få behålla din kära lilla hund ända tills dagen före hennes 14-årsdag.
Jag träffade er i februari och då var Achi påfallande pigg för sin ålder.

I slutet av mars meddelades att den tidigare så pigga Hickory hade lämnat in.
Bara tio veckor tidigare höll hon farten på dragträningen. En hund som levt ett aktivt liv med många busiga kompisar.

Till er alla som haft förmånen att dela tid med dessa glada små.

KRAM!



Underbar vinter

Tankar om... Posted on 2010-12-24 13:21



1980-11-13 …

Tankar om... Posted on 2010-11-13 21:00

…föddes min allra första hund, Elfkarlens Dakki.

30 år sedan, redan!



Simon – Simone och IGAIS första kull

Tankar om... Posted on 2010-10-28 21:15

1992-10-27 – 28 föddes första kullen.
Tiden går allt väldigt fort…



Svensk tradition

Tankar om... Posted on 2010-06-10 13:49

Det sägs att vi är lite dåliga på att fira vår Nationaldag i Sverige.
Att vi ofta är osäkra på vår kultur*
På söndagens/nationaldagens eftermiddag såg det ut såhär:
strålande sol och svalkande vind som sträckte ut flaggan.Sådant väder önskade jag alla skolbarn denna vecka, stora som små.

Vi åker ibland till någon trevlig plats och firar, gärna Taberg.
På Tabergstoppen har de fantastiskt goda räkmackor, till ett pris som nog
motsvarar självkostnad i alla fall om man räknar räkorna… Rekommenderas!

I år stannade vi hemma istället, men räkor blev det på mackan ändå…

Samuels egenhändigt fixade räkmacka
och en ovanligt färggrann räka…

Jag lade kokt skivat ägg och nyklippt gräslök på min, både och hämtat i trädgården.
Färska ägg med läckert mörkgult inre har vi alltid tillgång till, på den ljusa årstiden.
De gamla lantraserna vi har i hönsgården, värper inte på vintertid.
Så våra sprättägg är läcker säsongsvara,
precis som alla andra livsmedel som konsumeras när de är som allra BÄST.
smiley
Fast det är klart…
Classe, som har hand om hönsen, slarvar ibland med att ta in äggen i tid.
Då kan de bli liggandes alldeles för länge i värmen…

Det är väl inte alldeles lyckat att ha ägg i för varm miljö,
man vet aldrig vad det ska bli av.

Såhär kan det bli, om äggen blir liggandes i värme i tre veckor:Rätt så söta,
men jag kan alltså inte skilja på hönor och tuppar vid denna ålder.
Hönor kan man spara, men inte hur många tuppar som helst.

Här ser ni pappan och den unga vita tuppen (kläckt här i höstas) och några till av hönorna:Jag kan försäkra er om, att jag bara använder kylskåpskalla ägg i matberedningen…
Dagen för avslutningen för “Dagis” såg morgonen ut såhär:
På kvällen var detta rekommenderad klädsel:
Tipspromenad på vägen mot badplatsen, stället för kvällens föreställning,
med både 12 vuxen- och lika många barnfrågor.
Ajaj, jag trodde att Sten&Stanley kanske var från Karlstad, men de är ju från Karlskoga!
Annars blev det en liten god chokladbit i förstapris…
smiley

Vi fick se dramatisering av Bockarna Bruse, i flera varianter.
Efter tårtätning blev det en afton i sniglarnas tecken.Tre små dagiskompisar som studerar en snäcka (= snigel MED SKAL)
Här syns en av oräkneliga skogssniglarVi såg ett antal bruna sniglar, av skogssnigelmodell, när vi kom tillbaka in mot byn. Är det den s k mördarsnigeln, eller?
Knotten besvärade lite, men regnet kom på allvar först när vi satt oss i bilen för att åka tillbaka hemåt.
Sedan regnade det rejält på sen kväll och natt.
Perfekt för de nysådda grönsaksfröna…

Och så åter till traditionen.
Debatten har gått hög om – jag lyssnar bl a på “Ring P1” på arbetsdagarna – huruvida skolavslutning ska företes i kyrkliga lokaler eller ej.
JAG tycker att man missar målet!
Svensk tradition är bl a att med flaggor och fanor fira skolavslutning med sommarpsalmer, Idas sommarvisa och några andra sånger som “blivit tradition”.
Många gånger är en närliggande kyrka den mest passande lokalen.
En svettig gymnastiksal känns definitivt inte som ett alternativ!

Jag har nyss kommit hem från en fin skolavslutning, i kyrkan.
Medan eleverna tågade in med fanorna i täten spelades en väbekant melodi:
Nationalsången!
Helt instrumentellt och ingen behövde skämmas för sin ev. dåliga textkunskap.

Barnasång och textläsning, gitarrplinkande och blockflöjtstoner.
Frimodiga barn som står i koret och sjunger av hjärtans lust.

Prästen håller ett litet tal till eleverna. Hon berättar vad hon heter och att hon arbetar inom kyrkan med barn, både mindre och större, och med stora vuxna också – hon nickar bakåt lokalen där vi föräldrar sitter.
Hon börjar studsa med en fotboll och frågar om barnen vet vad som börjar idag. Flera gissningar, men ingen kläcker det prästen själv har tänkt på: Fotbolls VM.

Talet förs i dialog med barnen och temat – bildmässigt hur ett fotbollslag fungerar med olika positioner och samspel – är att alla behövs och att samarbete är viktigt.
Bollen, som vi får veta är Rättvisemärk och därför inte sydd av barn eller av någon på annat sätt utnyttjad arbetskraft, överlämnas sedan till skolan.
Lyckönskningar inför sommarlovet men inga ord som kan påstås vara “religiösa”.Efter stunden i kyrkan tar den LOKALA traditionen vid.
I skolköket dukas upp allehanda tårtor, medhavda av oss föräldrar.
Med oss har vi dryck och attiraljer för sommarpicknick – alla får då ju diska själva.
Ett fantastisk smörgåsbord av hembakat – kondisköpt, mycket i jordgubbstema.
Avtackning för terminen, av lärare och vår fantastiska städ-kök-fritidsheminhoppare Gun.

Att det duggregnar lite, gör att de flesta fikar inomhus.
En fin start på SOMMARLOVET.
Lite av blomprakten inne på den nu kalla vedspisen.


*KULTUR = något som är skapat av människa som odlingar, musik.

GLAD SOMMAR på er!



Förändringar

Tankar om... Posted on 2010-05-13 22:18

Det har hänt väldigt mycket sedan jag senast skrev på denna sida.
Här är kennelns alla nuvarande hundar:

————————- Lissel – Zeiki —– Sirius —- Simon/Ernest —— Zemlja ———————–



Månskenstur

Tankar om... Posted on 2010-01-29 23:29

Jag minns inte när det senast hände…

Sen körning ikväll -14 grader och strålande månsken.
Planeten Mars syns tydlig bredvid månen.

Jag tände inte pannlampan en enda gång…

UNDERBART!



Balansen i vardagen

Tankar om... Posted on 2010-01-08 05:18

I söndags var vi ute och körde släde för första gången denna säsong.
Det gick inget vidare, trots finfina spår.

Kände “viss” frustration över att bara hunnit “till mitten av oktober” i träningen.
Jag glömmer hela tiden, att jag ska vara glad att jag kan träna över huvud taget.

Tack till er som påminner mig ibland, för den enda rätta tanken ÄR:
Vad roligt att jag kan träna, igen!

Åter till molokenheten en lite stund…

Mitt mycket heterogena spann består av:
-en åttaåring som visst börjar bli lite bekväm
-en femåthalvtåring som jag hoppas ska vara dräktig
-en drygttvååring som jobbar som en tok, men utan vändkommandon t ex
-en unghund som jobbar så hårt, så han har tagit ut sig efter 6 km
(förra vintern hade jag samma problem med numera tvååringen,
så jag är inte orolig för framtiden, bara för innevarande säsong)
och så till sist,
-en till femåthalvtåring som inte riktigt hinner med i snabbisarnas fart.

SUCK!!

Ja, bara det att inte ha full styrning när jag försöker köra med andra ledarhundar,
än mina ordinarie, medför problem…
Jag menar, jag är van att kunna köra rätt upp över en plogkant eller rätt ut i ospårad snö,
bort från ett välpreparerat spår…

Lyxproblem? Nej,
det är faktiskt en billig livförsäkring att ha lydiga hundar, speciellt vid ensamträning.
Traktorn vi möter då och då, håller aaaaldrig tillräckligt låg fart!
På slädspåren möter man vilt då och då…

Jajaa, som sagt,
jag ska ju vara glad att jag kan träna över huvud taget!
Och jag ÄR glad att jag har mycket duktiga ledarhundar till hjälp
när jag ska träna in mina ännu icke ledarutbildade…

Den här veckan har jag återgått till mina ordinarie arbetsuppgifter.
Det innebär att jag jobbar tillsammans med mina ordinarie arbetskompisar också.

Nu brukar inte jag ha svårt att finna mig tillrätta vare sig handgripligt eller socialt,
så det beror inte på otrivsel eller utanförskapskänsla.
Jag har alltså varit utlånad till annan avdelning och annat fikagäng
sedan jag började arbeta igen efter min 100-procentiga konvalescens.
Styrkan kommer hela tiden, och snart kanske jag kan känna mig som vanligt…

Åter på vanliga arbetsplatsen, så hinner jag träffa mina “vänner på jobbet”.
Det finns nämligen några riktigt go’a jobbarkompisar som bygger på
den vardagliga grundtrivseln, som i mitt fall ändå är ganska hög.
Jag känner mig ju som en lyckligt lottad människa.
Har alltså känt mig lite uppiggad på jobbet.

Mitt i veckan hade vi nu ledig onsdag – trettondagen.
Natuuuurligtvis tar jag chansen at köra hund i dagsljus.

När jag kört någon kilometer bytte jag huvudledaren mot tvååringen.
Hålla spåret är ju inte svårt. Efter ytterligare ett par km, svängde vi av från det fina spåret,
rätt ut i djupare snö, jag hade ju ena ordinarie ledaren fram smiley

För fyra år sedan hade vi en milslinga som gick över stora mossen nära oss.
Vore kul att köra upp den igen. Men skoterföraren i hushållet, kan knappast ge sig ut i fria terrängen med risk för fastkörning. Har man fått sitt ena korsband rekonstruerat ska man sköta sin rehabilitering, INTE ge sig ut på dumheter!

Pulsa på i omgångar är enda alternativet alltså!
Upp till knäna på mig, och hur det såg ut på hundarna syns på första bilden häruppe.
Bitvis gick jag bredvid ledarna för att visa vägen, bitvis “åkte” jag på släden.

Menar du här?

Vi knatade på i en halvtimme.
Tills vi kom till södra jakttornet för att ha en känd vändpunkt.
Jag insåg plötsligt att så genomvärmd i kroppen,
hade jag inte varit sedan före operationen (20 oktober).
Plötsligt kändes det som om jag pulsat ikapp mig själv.
Helt underbar känsla.
Jag orkade alltså köra hund på riktigt igen.
smiley


Detta har varit förutsättningen för att kunna träna över huvud taget – en vanlig metod –
för min egen del ger det verkligen inte den rätta känslan, fast jag oftast kör utan motorn påslagen.
Lina tog ATV-bilderna helgen före jul, när vi skulle fixa julkortsbilder.
Vi körde ca 400m långt i två vändor, så att Lina skulle kunna avsluta uppdraget och gå in i värmen.
Vi vände alltså på de knöliga åkrarna fyra gånger på en liten stund, och DET är väl en go känsla förstås: att kunna kommendera hundarna av vägen med en tungklumpig ATV bakom sig.
Att be dem gå “lite mera höger -“ om brytningen på linan blivit för tvär jämfört med framhjulens möjliga svängradie “- och mera framåt” och de stretar några meter till,
för att när hjulen kommit i svängbart läge hojta “och nu vänster, helt om”.

Sista vändningen blev riktigt strulig när det tog stopp mot ett hårdfruset “mullvadsradhus”.
Hård tvär valk i åkern att ta sig över med ATV-hjulen, från helt stillastående.
Man kan ju inte backa ATV’n med linor framför…
Lite weightpull blev det allt.
När vi “äntligen” var ute på vägen igen, hade det gått hela två (!) minuter. smiley

Starka och villiga är de allt, men det är snabbheten som saknas nu.

Så åter till onsdagskörningen…


Körde med skotermattan nedfälld för att plana ut nysnön i spåret efter oss.
Litegrand som “förr i tiden” – som barnen brukar säga,
men i alla fall på den tiden när mina hundar och jag låg i toppen av resultatlistorna.
Då när vi bodde i Värmland och körde upp våra egna spår i först pulsig snö och allt eftersom hårdare och snabbare spår och kanske ut på något skoterspår utan gräns…
Då, när jag kunde träna när det passade hundarna bäst, inte på rest-tid…
Då när jag kunde snöträna före tävlingarna och inte få snöpremiären på tävlingen.

Nejnejj!
Jag vill verkligen inte tillbaka till ett liv utan min kära familj,
men visst var det trevligt att åka på tävling och veta att man skulle bli sämst trea…

Hoppas ju kunna träna lite mer fritt när barnen blir lite äldre…

Jag bor ju faktiskt såhär fint…

Och vid hemkomst kunde jag se det ur en annan vinkel igen…
Så här följer några vinklade porträtt.

I wheel: Zandi!!

I team: Simon-Ernest och Sirius!
Och som ledare, Zemlja och Zeiki!

Och för att jag tycker detta ansikte är så vackert,
en lite mer närgången vinkel på min lilla smarta, snabba, uthålliga, lydiga ledartik:

Zeiki Solvarg.
Jag hoppas verkligen att hon har små gyllene Edwin-vargar groende därinne i sin lilla mage.

Balans…



Next »